Idag klarade jag det inte. För första gången gav jag verkligen upp, jag mådde av någon anledning inte bra. Var hemma vid 11.30, bytte om till myskläder och bäddade in mig i duntäcket och glodde på massa VÄNNER-avsnitt och mådde bättre. Fick ett sug av skog och bestämde mig därför att dra på mig springkläderna, mössa inkluderat och en seg Zigge ut i skogen mot Utsikten som jag en gång tidigare hade varit på. Nu kanske du tänker, jaha simpelt. Men nej och nej, inte för en tjej utan något som helst lokal-sinne och som inte ens hittar i hennes hemstad Jönköping! Kom i alla fall fram till platsen, och kände mig nöjd! Det var dock värre när jag sen skulle hem, då jag inte riktigt visste våt vilket håll jag skulle gå åt. Men efter ca. 45 minuter kom jag hem, nästan välbehållen, bara lite rivmärken från en rosenbuske på fingrarna och ett sår vid ögat, där jag gick in i en gren (?). Nu, ska jag plugga till Psykiatri-provet på torsdag och läsa min engelskabok som ska vara klar på onsdag.
"It´s funny how i turns out, that everything can change. What I feel right now is not the same as yesterday. It´s more than I imagine, deep inside my heart. Emotions that I never had, is this just the start? So many things I´ll be missing, now I realized that it felt just like home..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar