Midsommar

Fram till klockan 2.25 inatt kollade jag klart på OC, och jag tror att jag aldrig gråtit så mycket förut. Allt var jättefint, men endå så sorgligt att det inte blir mer än så. Det hade kunnar vara ett helt avsnitt när Summer och Seth gifter sej, det hade varit ultimat och väldigt fint. I veckan har jag jobbat på mitt kära Coop Forum i Jönköping. Och mot all förväntan så har jag hamnat i charken, något som jag faktiskt inte hade förväntat mej. Men, det har varit mycket trevligt och det har gått väldigt bra, så det kanske blir mer där, det vet man inte. Skönt att ha den här "helgen" avklarad, det har varit sjukt mycket folk och sjukt mycket att göra. Nu är jag ledig fram till onsdag ( om dom inte ringer efter mej, inget är ju omöjligt) och jag ska nog bara ta det lugnt, om det blir fint väder kanske jag hänger med the family och badar, annas blir det massor med VÄNNER och CSI. NY. Jo, imorgon ska jag riva ut min garderob, verligen allt allt ska ut och mycket ska slängas, för nu går det inte ens komma in där utan att slå ihjäl sej.

När jag tittade på OC igår, i ett avsnitt när Henri-Michel ska åka från Newport och lämnar en lapp till Taylor där det står;
"Jag älskar dej, men jag älskar kärleken mer. Och jag vill inte leva utan den."
Det han sa, det han skrev till henne, fick mej att tänka. Just, "jag vill inte leva utan den". Det finns så mycket jag vil säga till människor som kanske skulle ändra mitt liv. Men jag är för feg och vågar inte. Vad är det som jag är så rädd för? Jag vet inte, bli lämnad och förlora det jag har nu, att jag ska förlora människor jag älskar? Jag vill inte leva utan kärleken, Jag vet inte ens hur det känns att bli älskad på riktigt. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur jag än vänder och virder på det, blir det bara fel.
Jag vill börja om. Någon annanstans, inte här. Allt jag gjort, allt som hänt, orkar jsg inte längre leva med. Och jag kan inte förlåta mej själv för det. Det kommr aldrig försvinna, känslorna, tankarna, allt finns kvar, hur jag än kommer att göra. Detta kanske är mitt straff. Men om det är det, fö vad straffas jag? Jag vill inte leva såhär...

XOXO//jenna